Full fart igen.

Förra måndagen var jag och sonen till Vasa sjukhus för att ta bort titanspikarna ur sonens ben. Vi skulle vara där redan kl 8.00 vilket betydde tidig en morgon för oss.
Dagen gick bra och det är otroligt skönt att ha det över(för denna gång).
Sonen fick nåt lugnande före han skulle sövas och det var tydligen kul att se dubbelt och bli allt snurrig i huvudet. Det har iaf inte lämnat några obehagliga känslor åt sonen för då jag berättade att vi skulle ta bort stygnen till rådgivningen idag frågade han förväntansfullt om han får sömnmedicin då..
Tyvärr fick han inte det men å andra sidan fanns det inga stygn att ta bort heller. De hade säkert sytt med en tråd som smälter bort av sej själv.
Båda barnen gasar på i full fart bland vattenpölar och lera där ute varje dag nu. Det märks så här i efterskott hur mycket spikarna har påverkat Rasses rörelser. Han är så glad och lycklig över att kunna röra sej utan att det känns obehagligt eller skär till i höftleden. Vi fick hem hans spikar som minne.

Den där gråa är en vanlig sticksticka och de guldfärgade har Rasmus haft i sitt lårben.
Det är bra att det går att lappa ihop människor men hellst klarar vi oss utan titan i vår familj nu en tid.

Idag har vi bytt mjölktank. Det blir lite spännande att se hur bra den kyl mjölken imorgon. Vi har provkört den med vatten och den verkar vara väldigt effektiv.
Vi böt ner oss till en 700 liters tank. Vi går mot strömmen och sätter inte en större tank :D 
Jag ser fram emot dag 1 utan mjölkkor men det tar en tid ännu före vi är där :)

En minnesvärd semester.

Ja, vi fick verkligen en minnesrik semester, på många sätt och vis.
Bara några få timmar efter att vi anlänt till Japan kom den största jordbävningen i Japans historia.
Jordbävningen orsakade mest förödelse på östkusten i norra Japan och det var inte lätt att övertyga släkt och vänner hemma i Finland om att livet fortsatte helt normalt i en stor del av Japan.

Västerlänska massmedier frossade i uppgifter och bilder från de värst drabbade områden. Ingenting nämdes om att största delen av japan klarade sej undan tsunamin. I de värst drabbade områden, så som staden Sendai och Fukushimaområdet, är det nästan totalförstörelse och jag hoppas innerligt att de ska få kärnkraftverken under kontroll så att räddnings och återuppbyggnadsarbeten kan fortsätta.
För vår del(och vänfamiljens) del fortsatte livet som normalt och vi fick många fina dagar och upplevelser i det naturvackra Japan :)

Vi lyckades hitta några körsbärsträdsom var i blom :)

Vi fick njuta av traditionell japansk mat

 

och mindre traditionell mat.

Sen blev det ändrade reseplaner. Det blev en hemresa via Syd-korea tillsammans med våra vänner iställe för en helg i Tokyo. Inte hade vi ens i vår vildaste fantasi kunnat tro att vi kommer att besöka Syd-korea under vår semester.. Jag kunde snabbt konstatera att natruren är väldigt karg i Korea, människorna är otrevliga och vattnet luktar hemskt. Vi hann inte med en koreansk middag i Japan men det blev en sån i Korea iställe :)

Summa sumarum:
Det blev inte som planerat men vi hade en väldigt trevlig semester!
Det som grämmer mej mest är att jag var på plats då den kraftigaste jordbävningen i Japans historia slog till  och märkte ingenting.. ;)

Mars, redan?

Äntligen börjar det bli varmare väder och gissa om det började klia i fingrarna då jag märkte att det går att få ner grepen 5 cm i jorden innuti växthuset :) Härligt!
Det blev inte kallare än -31 grader i februari men det är alldeles tillräckligt. Till våren får vi se om kölden har gallrat ur några äppelsorter. Vi har ju över 250 olika äppelsorter och de flesta borde klara sej, borde..

Sonen hade 6-års kalas nu i helgen fast han fyller först på torsdag. På torsdag har vi inget kalas eftersom vi då åker iväg på semester :) Jag inhandlade biljetterna för snart 6 månader sen och avfärden har hela tiden varit långt fram i tiden men nu helt plötsligt närmar det sej. Dags att börja tvätta kläder som ska packas, ups..

Sonen hade övergett sin tanke på en skeppstårta med sjörövare som går på planka och nöjde sej med en traktortåra. Jag tyckte det skulla ha blivit sämre resultat om jag dekorerat tårtan mer så jag satte iställe en skål med blandade bär bredvid tårtan så fick var och en ösa mängder med härliga bär på sin egen talrik :)

Lite sjörövartema blev det iaf..

Idag inhandlade vi en begagnad mjölktank eftersom vår trotjänare börjar ge upp. Vår tank är från 1979 och har kylt vår mjölk effektivt i alla dessa år men NU då vi har ett eller två år kvar med mjölkningen ger den upp. Det känns lite frustrerade att inhandla en ny( ok, begagnad) tank så här i slutet av mjölkproduktionen men vi fick iaf fall en mindre tank nu så mejeriet borde inte börja klaga över för mycket fria fettsyror pga en för stor tank åt lite mjölk.
Just nu ser jag fram emot hela 12 dagar utan mjölkkor :)
Det blir första gången vi åker hela familjen utomlands och det här blir vårt livs semester(bara vi inte har spysjuka på torsdagmorgon) :)

Köldrekord?

Vi har det riktigt kallt där ute denna vecka.
Då vi kom in från ladugården imorse var det -31 grader. Nu är det -24 grader, 5 grader kallare än igår den här tiden..
Vi har lyckast få in båda bilarna i varmt förvar. Jag tror det är första gången vi har båda bilarna inne :-)
Vi borde få iväg sonen till dagklubben imorgon.
Imorgon blir det en vecka sen sonen helt började gå igen :-)
Rullstolen och kryckorna är inte pop nu mera. Bra så.
Han skulle genast fortsätta med sin favoritsysselsättning :-)
Nu får han öva sej att använda benen igen. Det går framåt i sakta mak men det märks bra dag för dag att benet blir starkare igen :-)



Smaskiga vändagshälsningar

Med denna bild vill jag sända goda vändagshälsningar åt alla goda vänner.

Lärorika januari

Jag kan bara konstatera att vi har en annorlunda månad bakom oss nu. Idag är det exakt en månad sen sonen gick på sina ben. Jag klagar inte, tro inte det, för det har varit väldigt lärorikt och på många sätt intressant.
Sonens humör är det inte heller nåt fel på. Han vet varför han inte kan gå och det är bara att vänta till benet blir bra. Då sen gör han sånt som han inte kan göra nu.
Alla småbarnsföräldrar har väl varit med om att så gott som alla ska tränga sej framför en då man försöker komma fram åt med en barnvagn. Byt ut vagnen mot en rullstol och helt plötsligt får du massor av utrymme och alla dörrar öppnas utan problem.
Sen är det intressant  att se människors reaktioner. Speciellt då vår son inte har gipsat ben(spikarna är innuti benet) så kan inte folk veta varför han är i rullstol. Många tycker synd om honom, en del hoppar till och andra kan ta det mer naturlig.
Nu på torsdag ska vi till Vasa på kontroll och efter det vet vi lite mer hur det framskrider. Det som är mest spännande är om han är klarar av att gå då vi ska på vår "lilla utflykt" i mars..
Nå, nog ordnar det sej fast han inte springer så snabbt och jag tror inte vi behöver ta rullstolen med ;-)
Som det är nu slipper han upp och ner ur rullstolen på egen hand, kan stå utan stöd, sitter på knä, lyfter på benet men han kan inte(vill inte?) stöda på benet.
Härifrån hoppade han. Det är inte så farligt högt men han landade med knäna först och tur i oturen att endast lårbenet gick av..

Det har gått bra att vara ute, även med lårbenet av :-D

Det tar bara lite längre tid och kräver lite mer planering men det mesta är möjligt.

Ladugårdsbygget framskrider bra.
Skivorna har kommit upp på över hälften av väggarna.

Snart fattas bara inredning och cement..

Vi använde min farfars bomärke som modell åt fönstren :-)

Kul att bevara lite av det gamla också.

2011

Oj, vad det har skett mycket sen jag uppdaterade bloggen sist.
Julen firade vi lugnt med många fina julklappar och god mat.
Nyåret "firade" sonen och jag på Vasa centralsjukhus.
Årets nästsista dag var vi ute vid bygget. Barnen lekte vid en snötäckt jordhög och vi andra höll på med annat vid ladugården. Så klart var det inte tillräckligt kul att rutscha från en ca tvåmeters snöhop så barnen började hoppa ner i ställe.
Jag såg hur Rasmus tog fart och hoppade, en bråkdelsekund senare låg han i snön och ropade att han inte slipper upp. Vi konstaterade genast att sjukhuset nästa.
Vid akuten i Jakobstad konsteterades det att vänster lårben var helt av. Det blev ambulanstransport till Vasa och där blev sonen opererad, 5 1/2 timme efter hoppet.
Han har inget gips utan titan märgspikar, dvs 2 titan"rör" går innuti benet(riktigt innuti) från knät upp till höften, och de håller ihop benet så bra att han hade tillstånd att använda benet genast efter operationen.
Benet var så klart för sjukt för att användas den första veckan men nu har vi fått minska på värkmediciner och det går ganska bra. Än så länge använder han rullstol men så småningom kan vi övergå till kryckor.
Vi har varit ute och lekt i snö redan. Det går bra att sitta i pulka eller rattkälken och leka med snön :-)
Alla övriga projekt har tagit paus nu för tillfället men snart ska vi säkert få ny energi för att ta itu med allt :-)