Lärorika januari

Jag kan bara konstatera att vi har en annorlunda månad bakom oss nu. Idag är det exakt en månad sen sonen gick på sina ben. Jag klagar inte, tro inte det, för det har varit väldigt lärorikt och på många sätt intressant.
Sonens humör är det inte heller nåt fel på. Han vet varför han inte kan gå och det är bara att vänta till benet blir bra. Då sen gör han sånt som han inte kan göra nu.
Alla småbarnsföräldrar har väl varit med om att så gott som alla ska tränga sej framför en då man försöker komma fram åt med en barnvagn. Byt ut vagnen mot en rullstol och helt plötsligt får du massor av utrymme och alla dörrar öppnas utan problem.
Sen är det intressant  att se människors reaktioner. Speciellt då vår son inte har gipsat ben(spikarna är innuti benet) så kan inte folk veta varför han är i rullstol. Många tycker synd om honom, en del hoppar till och andra kan ta det mer naturlig.
Nu på torsdag ska vi till Vasa på kontroll och efter det vet vi lite mer hur det framskrider. Det som är mest spännande är om han är klarar av att gå då vi ska på vår "lilla utflykt" i mars..
Nå, nog ordnar det sej fast han inte springer så snabbt och jag tror inte vi behöver ta rullstolen med ;-)
Som det är nu slipper han upp och ner ur rullstolen på egen hand, kan stå utan stöd, sitter på knä, lyfter på benet men han kan inte(vill inte?) stöda på benet.
Härifrån hoppade han. Det är inte så farligt högt men han landade med knäna först och tur i oturen att endast lårbenet gick av..

Det har gått bra att vara ute, även med lårbenet av :-D

Det tar bara lite längre tid och kräver lite mer planering men det mesta är möjligt.

Ladugårdsbygget framskrider bra.
Skivorna har kommit upp på över hälften av väggarna.

Snart fattas bara inredning och cement..

Vi använde min farfars bomärke som modell åt fönstren :-)

Kul att bevara lite av det gamla också.

2011

Oj, vad det har skett mycket sen jag uppdaterade bloggen sist.
Julen firade vi lugnt med många fina julklappar och god mat.
Nyåret "firade" sonen och jag på Vasa centralsjukhus.
Årets nästsista dag var vi ute vid bygget. Barnen lekte vid en snötäckt jordhög och vi andra höll på med annat vid ladugården. Så klart var det inte tillräckligt kul att rutscha från en ca tvåmeters snöhop så barnen började hoppa ner i ställe.
Jag såg hur Rasmus tog fart och hoppade, en bråkdelsekund senare låg han i snön och ropade att han inte slipper upp. Vi konstaterade genast att sjukhuset nästa.
Vid akuten i Jakobstad konsteterades det att vänster lårben var helt av. Det blev ambulanstransport till Vasa och där blev sonen opererad, 5 1/2 timme efter hoppet.
Han har inget gips utan titan märgspikar, dvs 2 titan"rör" går innuti benet(riktigt innuti) från knät upp till höften, och de håller ihop benet så bra att han hade tillstånd att använda benet genast efter operationen.
Benet var så klart för sjukt för att användas den första veckan men nu har vi fått minska på värkmediciner och det går ganska bra. Än så länge använder han rullstol men så småningom kan vi övergå till kryckor.
Vi har varit ute och lekt i snö redan. Det går bra att sitta i pulka eller rattkälken och leka med snön :-)
Alla övriga projekt har tagit paus nu för tillfället men snart ska vi säkert få ny energi för att ta itu med allt :-)